Bli en kemikaliedetektiv

Solveig Enberg, själv kemikalieöverkänslig och initiativtagare till doftnätverket på internet, har läst en bok som ger en skrämmande bild av sakerna vi omger oss med.

Är allt som sker på till synes naturlig väg verkligen naturligt på riktigt? Eller påverkar vi människor långsamt den naturliga variationen i en viss riktning? Frågan ställs av journalisten Monica Kauppi i boken Impotensmadrassen.
Dagens parfym är inte gjord av blommor utan av giftiga kemikalier, det är lika romantiskt som giftigt avfall. En enda parfym kan innehålla 500-600 kemikalier, däribland toluen, ett cancerframkallande nervgift och lösningsmedel som i USA är klassificerat som miljöfarligt avfall.
Parfym och stylingprodukter innehåller också konserveringsmedel som kan störa fortplantningen. När miljöorganisationen Greenpeace testade innehållet i tolv populära parfymer hittades förbjudna kemikalier i flera av dem, men även ämnen som misstänks vara hormonstörande och hämma spermieproduktionen hos män.

Infertila laxar

Skador och beteendeförändringar hos djur, såsom infertila laxar och homo- och transsexuella måsar, visar sig kanske, skriver författaren, först hos människan i kommande generationer men blir snabbare märkbara hos djur eftersom de i allmänhet har kortare livslängd. Budskapet är att vi bör titta närmare på de produkter vi omger oss med, inte bara hygienartiklar och parfym utan också kläder, skor, möbler och andra prylar.

Detaljfixerad

Ett särskilt kapitel ägnas madrassen i vår säng. Vad består den av? Hur behandlas den och med vad? Kan flamskyddsmedel och antimögelmedel avge ångor som påverkar vår hälsa negativt? Även andra kända och okända ämnen finns i våra vanligaste madrasstyper. Flera av dessa ämnen sägs kunna påverka potensen i största allmänhet, med andra ord allas vår förmåga, men även mer specifikt den sexuella hos mannen. Därav bokens titel.
Som doft- och kemikaliekänslig måste man bli praktisk, detaljfixerad och materialist konstaterar Monica Kauppi. Så sant! Boken hjälper oss att förstå sådana detaljer som hur plast är märkt men också att se sambandet mellan mina nyinköpta skor och hjärtklappningen som följer när jag tar dem på mig. Vi får följa det ursprungliga materialet och dess behandling fram till det att det når oss konsumenter.

Troligen eller bevisat

De larmrapporter vi ofta läser om i dagspressen återfinns här. Författaren har letat ambitiöst i många olika källor och utifrån egna erfarenheter, och med en imponerande envishet ställs frågor till myndigheter och producenter om kemiska ämnen och produktionsmetoder. Men, den som vill påverka med ett kontroversiellt budskap måste vara extra noga med kontrollen av fakta och i varje detalj visa på grunden till sina påståenden. Skillnaden mellan ”troligen” och ”bevisat” är stor, här kunde Monica Kauppi ha varit tydligare. När det gäller hänvisning till vetenskapliga studier hade jag gärna sett en mer precis angivelse i notapparaten. Ibland finns en sådan, ibland inte.
Här torgförs också klassisk konspirationsteori. Onödigt! För vem tror på allvar att forskare sitter på sin kammare och hittar på begränsande och förvirrande begrepp enbart för att splittra oss drabbade och därigenom dölja de egentliga sammanhangen?

Olika utgångspunkter

Boken är en väckarklocka och kan med fördel läsas av människor med olika utgångspunkter, men framför allt av den som blir sjuk av kemikalier och av opinionsbildare. Den är skriven i en stil som vi känner igen från kvällspressen, troligen ett medvetet val av författaren. Det uppskattas säkert av många men på mig får det omvänd effekt. Expressenjargong och sexuella skämt gör mig bara trött.
Monica Kauppi har en vision om att vi inte bara ska ha innehållsdeklarerad mat. Även textilier, skor, mattor och möbler bör deklareras vad gäller kemikalier som används i produktion, efterbehandling och frakt. För, som hon säger: tänk om en nötallergiker skulle tvingas lukta och gissa sig till om det finns nötter i de varor hon köper? Så är det i dag för den doft- och kemikalieöverkänslige.
I boken finns en del svar men framför allt inspiration till förändring och mycket att ifrågasätta och debattera.
Solveig Enberg

Impotensmadrassen – kemikaliedetektivens giftiga upptäcker, Sanioma förlag, författare: Monica Kauppi.

Fler röster om boken

– Det var en bok som gav mig mycket aha-upplevelser. När jag läste den förstod jag varför jag hade reagerat på olika saker. Sedan tycker jag att den var roligt skriven, med glimten i ögat. Jag fick mycket tips på namn och ställen att gå vidare med. Jag satt med en anteckningsbok bredvid mig när jag läste.
Lena Munkhammar

– Jag känner igen mig själv väldigt mycket. Det är en bok som jag önskar att jag hade skrivit själv, men inte har orkat. Det är som att läsa om mig själv. Det känns helt fantastiskt, men samtidigt väldigt ledsamt. Jag både skrattar och gråter när jag läser. Jag har gett boken till ett tiotal vänner för att de ska förstå bättre vad det innebär att ha de här besvären. Jag ser fram emot en fortsättning!
Maria Wahlberg

– Den var väldigt intressant, när man läst den börjar man fundera ännu mer på vad man omger sig med, vad det är för kemikaliefälla man lever med. Den skulle alla läsa egentligen. Jag är själv kemikalieöverkänslig, men inte genom luftvägarna som så många andra utan på huden, kontaktöverkänslighet.
Kenneth Grapesjö

Recept Monica Kauppi

Relaterade artiklar