Barn ska inte ha det kämpigt här

Det är full aktivitet innanför förskolans grindar. Barnen är på väg in för samling. Skor åker av, det leks en stund med kastrullen på låtsasspisen, sedan sitter alla i en ring på golvet. I dag är det sagoläsning, men det är också här som förskolelärarna ibland pratar om allergier: om att vissa inte tål äpplen och päron, men kan äta banan och apelsin, att en del inte tål mjölk och vad som händer när man får i sig det.
– Det är inte svårt att få barnen att förstå att kompisen inte får dricka mjölk eller klappa katten. Det är enklast att jobba med barnen, de har inte förutfattade meningar som vi vuxna. Barn är så mycket här och nu och de förstår att det finns olikheter – det är inget konstigt för dem. Det är inte barnen som är problemet, det är vi vuxna, säger biträdande rektor Suzanne Nilsson.
Hon har jobbat med allergifrågor ända sedan hennes egna barn var små. Första barnet visade sig vara väldigt allergisk och när det var dags att börja förskola fanns det en rädsla att ta mot honom, eftersom han kunde få allergichocker.
Sonen blev nekad förskoleplats och Suzanne Nilsson hade inget annat val än att vara hemma med honom. I några år jobbade hon som dagbarnvårdare och tog emot andra allergiska barn i hemmet. Så småningom tog hon initiativ till en allergiförskola i kommunen, som fortfarande finns kvar.
–– På den tiden, det var kring 1990, var inte personal så utbildad och kunnig i det här. Det var många turer som förälder att stånga sig blodig och försöka få en förståelse, säger hon.
När hennes barn började skolan mötte de återigen motstånd, det var inte helt lätt att få andra att förstå att det är viktigt att inte klappa hunden eller katten eller spruta på sig parfym innan de lämnade sina barn i skolan.
– Som tur var hade vi en mycket bra läkare, Lennart Nordvall, som då jobbade på S:t Görans barnallergiklinik. Han stöttade oss väldigt mycket, var med på möten med rektor och personal, förtydligade vikten av att det måste fungera. Min son hade då stannat i växten för att han var tvungen att ta så mycket kortison för att må bra, berättar hon.

Ovanligt tänk
När Suzanne Nilsson blev biträdande rektor för förskolan Orion tog hon med sig sina erfarenheter som förälder kring bemötande. Orion är en vanlig förskola, i den bemärkelsen att den tar emot alla barn, men den har ett ovanligt medvetet miljö- och allergitänk. Suzanne Nilsson vill inte att barn ska behöva ha det kämpigt här.
Byggnaden som Orion förskola ligger i var tidigare ganska risig och gammal. Mycket behövde göras för att förbättra miljön. Lokalerna byggdes om och är nu rymliga, har högt i tak och stora fönster som släpper in mycket dagsljus. Och alla möbler och allt material är så giftfria som möjligt. Förskolan har en miljödiplomering och använder Astma- och Allergiförbundets checklista Allergironden.
–– Vi går igenom hela verksamheten och när vi köper in något nytt ser vi till att det är så pass bra som möjligt utifrån allergisynpunkt. Vi lägger också stor vikt vid att laga hemlagad mat, det minimerar riskerna att få i sig något man inte tål. Vi har många barn på skolan med födoämnesallergier, säger hon.

Håller koll på varandra
De anpassningar av miljön som görs i skolor och förskolor innebär ofta särlösningar för enskilda barn, vilket pekar ut och stigmatiserar barnen. Istället är det bra med generella lösningar, som att till exempel se till att ventilation och städning fungerar så att alla mår bra i skolan, samt att ha regler mot starka parfymer och städkemikalier.
– Om ett allergiskt barn ska börja i en förskola måste man starta en process att anpassa verksamheten efter det barnet, men om man redan gjort åtgärder innan och har det som ett arbetssystem så blir inte barnet utsatt på samma sätt, säger Suzanne Nilsson.
Men det går inte att helt undvika särbehandling, särskilt vid måltider.
–– Vi har olika byttor där det står namn på det barn som ska äta det. Det är klart att de blir annorlunda när de inte äter samma kost som andra, men de flesta barn som går i samma grupp känner till det här. Barnen brukar till och med hålla koll på varandra när de vet att kompisen inte får äta något. I den här åldersgruppen är det inga problem.
Svårare är det att få föräldrar att förstå.
–– Vi har ett barn som är jätteallergisk mot nötter. Vi har också föräldrar som vill vara snälla och bjuda oss på kakor. Är det nötter i får vi bromsa utanför dörren. Då kan det bli små konflikter, de tycker att vi är lite tjatiga.

Bättre utbildning
För att öka kunskapen brukar de på föräldramöten låta den förälder som har ett starkt allergiskt barn berätta om allergin och kanske visa sprutor som kan användas vid en allergichock.
––Det blir en dialog föräldrar emellan, vilket är bättre än att vi i personalen står och basunerar ut vad som gäller. Det blir en annan förståelse när förälder till förälder pratar, säger Suzanne Nilsson.
Vad som tas upp i inskolningssamtalen är också viktiga. Där får föräldern bland annat fylla i ett kostintyg. Det pratar också om pollen och informerar om att det kan finnas barn som inte tål hund eller katt – att man ska tänka på det om man har det hemma.
––Ju mer man pratar om det, desto enklare blir det, säger hon.
Socialstyrelsens rapport ”Allergi i skola och förskola” från 2013 visar på en stor okunskap också bland skol- och förskolepersonal. Personalgruppen på Orion utbildas i allergifrågor och har bland annat deltagit i en utbildningsserie om allergi anordnad av Järfälla kommun.
Borde det vara ett ämne inom lärarutbildningen?
––Absolut, tycker Suzanne Nilsson. Idag pratar man på utbildningen om barn med särskilda behov med fokus på olika diagnoser, men man pratar inte om allergiska barn. Lärarhögskolan borde ha en kurs om allergi. Ju mer vi utbildar i de här frågorna, desto bättre bemötande blir det.

Fakta
Okunskapen om allergi är stor och det finns många brister i skolan, enligt Socialstyrelsens rapport ”Allergi i skola och förskola”. En av bristerna är bemötandet.
Socialstyrelsen anser att skolpersonal, skolkamrater och deras föräldrar behöver mer kunskap om vad allergi är, vad de beror på och hur man hur man agerar i förhållande till kamrater med denna typ av hälsobesvär.
Bristen på kunskap kan leda till att verksamheten genomförs utan tillräcklig anpassning till barn med överkänslighet, vilket kan innebära diskriminering av en elev med funktionsnedsättning.
Källa: Socialstyrelsen