Är det bara dödshot som räknas?

Vad är det egentligen med nötter? Är det plötsligt ett livsviktigt livsmedel som vi alltid måste ha till hands? Även vid en tre timmars flygresa? Vad säger det om människors inställning till varandra, och till människor med extra behov, om man inte kan undvika nötter och jordnötter vid några timmars flygning om det trots allt finns en risk att små barn får en allergisk reaktion – även om de inte avlider på stubinen? Är det verkligen där vi ska lägga ribban? Ska vi då ha samma inställning till andra funktionsnedsättningar? Dör du av det – om inte, gilla läget…

I debatten efter Hanne Kjöllers ledare i DN i slutet av mars talas det bara om livshotande reaktioner eller inga reaktioner alls. De som reagerar med astma, nässelutslag eller kräkningar och annat, ska de bara acceptera symtomen och undvika att ställa krav på andra?

I en intervju med professor Magnus Wickman på sidan 28 tycker han att förbud mot nötter och jordnötter bara ska gälla i förskolan och eventuellt i matbespisningen. Tro mig, risken för att få i sig nötter är inte värst i skolmatsalen där det är utbildad personal som tillagar och serverar. Incidenterna sker då en förälder, en kompis eller lärare bjuder på något, på fritids där kunskapen inte finns eller man har vikarie för dagen och så vidare. I vissa miljöer ska det bara vara fritt från nötter, för att både elever, föräldrar, pedagoger och skolledare ska vara trygga.

Det är däremot viktigt att alla rom reagerar på nötter får göra ett komponenttest så att de vet om de har en äkta nötallergi eller en korsreaktion. Fram med den kunskapen till vårdcentralerna!

Text Maritha Sedvallson

Senaste artiklarna