Allergiforskning inte på modet

Luften har gått ur allergifrågan. Finansiärerna sviker området och forskarna väljer andra, hetare, forskningsfält. Det visar den genomgång av forskningsläget som Allergia gjort.

Anslagen till astma- och allergiforskning har krympt med nästan en fjärdedel. Det framgår av en kartläggning som Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond gjort.
Det innebär att anslagen är nere på 1993 års nivå. Egentligen mycket längre om man tar hänsyn till inflationen och att omkostnaderna mångdubblats under samma period.
Forskningsfonden har enbart tittat på de så kallade externa finansiärerna (se faktaruta). Övrig forskningsfinansiering från stat, landsting, regioner, näringsliv och EU är inte medräknad. – Det beror på att det inte finns någon samlad statistik som visar hur mycket pengar som går till just astma- och allergiområdet, säger Hanna Vihavainen, forskningshandläggare på Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond.
2006 avsatte de externa finansiärerna 55 miljoner kronor till astma- och allergiforskning. När Forskningsfonden gjorde en uppföljning 2011 hade anslagen minskat till 42 miljoner kronor.
– De externa finansiärerna förfogade tillsammans över 1,5 miljarder kronor. Av dessa gick alltså endast 42 miljoner, eller 2,8 procent, till astma- och allergiforskning, säger Hanna Vihavainen, och tillägger att det bara är Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond som ger 100 procent av sina medel odelat till denna forskning.
Hanna Vihavainen anser att finansiärerna ändrat synsätt de senaste åren – tidigare fanns det mer öronmärkta pengar till astma- och allergiforskning.
– Detta är oroväckande eftersom allergiforskarna nu tvingas söka anslag i fri konkurrens med forskare från andra ämnesområden. Om då andra fält upplevs som mera heta, blir det svårt för allergiforskarna att hävda sig, säger hon.
Avsaknaden av öronmärkta medel leder också till svårigheter för mindre erfarna forskare, förklarar Hanna Vihavainen.
– Vetenskapliga meriter i form av studier och publicerade artiklar har stor betydelse i bedömningen av forskningsansökningarna, något som gynnar etablerade forskare, säger hon.

Är allergigåtan löst?

Men även om det tydligt står i finansiärens stadgar hur medlen ska fördelas, är det inte alltid att det blir så i praktiken. Ett exempel är Vårdalstiftelsen. Enligt stadgarna ska stiftelsen eftersträva att fördela hälften av sina pengar till allergiforskning och annan överkänslighet. Men forskningsfondens kartläggning visar att endast 9,6 procent av medlen 2010 gick till detta. Bland annat har man från årsskiftet helt dragit in bidraget till Centum för Allergiforskning, CfA.
CfA är en centrumbildning inom Karolinska institutet i Stockholm. Syftet är att stödja och utveckla internationellt konkurrenskraftig allergiforskning, regional såväl som nationellt. CfA bildades 1999 och bedrivs i samarbete mellan Karolinska institutet och Stockholms läns landsting. Vårdalstiftelsen som stött forskningen sedan starten, ger från och med årsskiftet inte längre något bidrag till verksamheten.
Anna Andersson, kommunikatör på Vårdalstiftelsen, förklarar varför.
– Grundtanken är att CfA, såväl som Vårdalinstitutet, ska stå på egna ben. Därför har de fått ett slutanslag. Vårdalstiftelsen kommer att främja forskning inom vård och allergi genom vår satsning på ”Idéprovningen”, där vi letar efter innovativa idéer som kan bli nya forskningsprojekt, berättar hon.

Hanna Vihavainen vet inte varför färre pengar öronmärks för astma- och allergiforskning eller varför de externa anslagen minskar.
– Är dessa sjukdomar inte längre viktiga? undrar hon.
Eller beror det på att färre läkare vill forska inom allergiområdet? En snabb genomgång av nya studier visar att det under 2012 publicerades cirka tio studier om astma och/eller allergi i Sverige. Under samma tidsperiod publicerades till exempel drygt 30 om diabetes.
– Många allergiläkare har gått i pension de senaste åren, men det har inte fylls på med nya i samma takt. Detta kan tolkas som att allergologi inte är en attraktiv specialitet längre, vilket i sin tur leder till färre forskare inom området, säger Hanna Vihavainen.

Mode i forskningen

Vi låter frågorna gå vidare till tre namnkunniga forskare på astma- och allergiområdet. Tycker de att det forskas för lite? Och vad kan det i så fall bero på?
Gunilla Hedlin, professor i barn- och ungdomsallergologi vid Karolinska institutet i Stockholm, tror att det går mode i forskning som i allt annat. Alla vill vara med där det händer något nytt, och då kan allergiforskning kännas banalt och uttjatat, menar hon.
– Det verkar tyvärr som att intresset falnat de senaste åren, vilket jag tycker är mycket beklagligt med tanke på att tre miljoner av befolkningen är drabbade. Och fortfarande är astma den vanligaste anledningen till att barn söker akut vård och blir inlagda, säger hon.
Gunilla Hedlin menar att även om behandlingsmetoderna blivit bättre de senaste åren, återstår mycket forskning.
– Det har visat sig att astma- och allergisjukdomarna är mer komplicerade än vad vi trodde för ett tiotal år sedan, säger hon.
De senaste åren har också konkurrensen ökat mellan olika typer av forskning, anser Gunilla Hedlin. Det är lättare att få anslag till laborativt inriktad basforskning om till exempel stamceller och genetik, än till mera patientnära forskningsprojekt ute på sjukhusen.
– Vad man ofta glömmer bort är att teoretiska framsteg i laboratoriet måste matchas med detaljerade beskrivningar av sjukdomsfall. Därför är det olyckligt att den patientnära forskningen lider av resursbrist, säger hon.

Trivialt problem

Claes-Göran Löfdahl är professor i lungmedicin vid Lunds universitet. Liksom Gunilla Hedlin anser han att det behövs mer kunskap om astma- och allergisjukdomarna. Om det forskas mindre idag jämfört med tidigare år har han emellertid svårt att bedöma.
– Men som representant för ämnesområdet tycker jag förstås att det är för lite, säger han.
Enligt Claes-Göran Löfdahl finns en allmän uppfattning i samhället idag att astma och allergi är triviala problem, och därmed inte lika angeläget som till exempel hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Denna inställning ”smittar” av sig till både beslutsfattare och forskningsfinansiärer.
– Vad man då glömmer bort är det lidande och den försämrade livskvalitet som astma- och allergisjukdomarna för med sig, konstaterar Claes-Göran Löfdahl.

Helhetsgrepp krävs

Även Sven-Erik Dahlén tycker att intresset för astma- och allergisjukdomarna svalnat i samhället. Han är professor i experimentell astma- och allergiforskning, och tillsammans med Gunilla Hedlin föreståndare för Centrum för allergiforskning vid Karolinska institutet.
Som exempel nämner han regeringens fyraåriga forsknings- och innovationsproposition som presenterades i höstas.
– Man höjer anslagen för forskning och innovation med fyra miljarder kronor fram till 2016, varav mer än en halv miljard till Science for Life Laboratory och andra initiativ för medicinsk forskning. Men inte ett enda ord om astma och allergi, säger Sven-Erik Dahlén, som blev upprörd när han såg sluttexten.
Han tycker att allergifrågan måste upp på dagordningen igen. Det har snart gått 25 år sedan den statliga allergiutredningen, där man för första gången uppmärksammade allergifrågans dimension.
– Det är dags för en ny. Det krävs ett helhetsgrepp, en nationell samling, betonar Sven-Erik Dahlén.
Han är inte ensam om att förorda ett samlat grepp. Kristdemokraten Anders Andersson har motionerat i frågan i två omgångar, och socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm har i en skrivelse till socialdepartementet efterlyst en nationell strategi för astma- och allergisjukdomarna.
– Tyvärr resulterade skrivelsen inte i någon ny allergiutredning, utan uppdraget blev enbart att titta på astma och allergi kopplad till arbetsmiljön i skolan. Ganska rumphugget med andra ord. Denna enmansutredning pågår just nu och ska vara klar i april, berättar Sven-Erik Dahlén.
Enligt Sven-Erik Dahlén behöver det pumpas in stora summor i astma- och allergiforskningen för att man ska nå resultat. Det kostar omkring sex miljoner kronor per år att driva en forskargrupp, förklarar han.
– På Centrum för Allergiforskning befinner vi oss just nu i en problematisk situation på grund av att Vårdalstiftelsen från och med i år inte längre stöder vår verksamhet.

Sju externa finansiärer  på astma- och allergiområdet

Det finns sju större externa finansiärer på astma- och allergiområdet. Det är Vetenskapsrådet, FAS (Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap), FORMAS (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) och Vårdalstiftelsen (Stiftelsen för vård- och allergiforskning), samt Hjärt- och Lungfonden, Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond och Cancer- och Allergifonden. De fyra förstnämnda finansierar forskningsprojekt via offentliga medel, och övriga tre med hjälp av insamlade pengar. 2010 förfogade dessa finansiärer tillsammans över 1,5 miljarder kronor.

Varifrån kommer pengarna…

Medicinsk forskning finansierar via:
Näringslivet.
Offentliga medel:
Statsanslag till universitet och högskolor.
Regionalt fördelade statliga anslag, så kallad ALF-ersättning som överförs via universiteten till landsting med medicinsk fakultet.
Landstingens FoU-medel.
Statliga forskningsråd, till exempel Vetenskapsrådet.
Stiftelser bildade med offentliga medel, till exempel Vårdalstiftelsen.
EU.
Ideella forskningsstiftelser, till exempel Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond.

…och hur mycket pengar är det?

2012 var de statliga anslagen för all forskning och utveckling i Sverige sammanlagt 30,3 miljarder, varav majoriteten gick till universitet och högskolor. Näringslivets samlade FoU-satsningar i Sverige uppgick 2010 till 77,8 miljarder kronor. Flera branscher avsätter höga belopp till forskning, däribland läkemedelsindustrin som lägger cirka 13 miljarder årligen på forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige.

Inom branschorganisationen LIF – de forskande läkemedelsföretagen – är man emellertid orolig för att antalet kliniska prövningar nästan halverats sedan mitten av 2000-talet. Det beror på att det inte finns utrymme för forskning i sjukvården idag, skriver man i en rapport från 2011. Det saknas också en fungerande infrastruktur som kan ta emot forskningsuppdragen i hälso- och sjukvården. Enligt LIF är det en dramatisk och mycket oroande utveckling.

Text Barbo Falk

Senaste artiklarna