48 timmar kan kännas som en evighet

Per är bortrest, han är och jobbar i USA, New Orleans i tolv dygn. Det är tuff skit.

Det tyckte jag redan innan jag blev superförkyld, tvååringen fick kräksjuka och den tilltänkta barnvakten fick halsfluss. Det var bara att ställa in jobb och åtaganden. Alltid viktigt att hålla på 48-timmarsregeln vid kräksjuka.

Vad lång en helg i karantän med två barn i en trea är, alltså! Vi bakade chokladbollar, lekte med magisk sand, pysslade, byggde lego och kollade på en heeeel del filmer och iPad, men ändå kändes det som att dagarna vägrade gå.

Nu är han snart hemma igen och jag ska be om en hel dag i sängen, du vet sådana som faktiskt kunde existera före barn. Du som är ensamstående vårdnadshavare; jag beundrar dig nåt så ENORMT! Kram, Kitty.

Comments are closed.