– Skolan tar inte allergin på allvar

Sjuåriga Isabelle känner sig inte trygg i skolan på grund av sin allergi. Hon reagerar akut livshotande och blir medvetslös om hon får i sig mjölkprotein.

Isabelle Blomdahl, 7 år, i Uppsala, och ett fåtal andra som får kraftiga livshotande reaktioner med anafylaktisk chock av mjölkprotein, måste tas på allvar.
– Det är som om de här barnen inte finns. Det känns lite obekvämt för skolpersonalen verkar det som, säger Isabelles mamma Malin Blomdahl.
En rad riktigt allvarliga incidenter har inträffat på skoltid. I oktober 2008 fick Isabelle i sig mjölk istället för havremjölk, under fritidstiden, och åkte ambulans till akuten. I januari 2009 fick hon, trots att skolan lovat att vidta åtgärder och ordna pålitliga rutiner, i sig fel pannkaka och svällde upp i halsen.
– Det är oro hela tiden när de inte förstår allvaret. Det är så hopplöst, säger Malin.

After Eight

Föräldrarna kände till Isabelles allvarliga reaktioner, då hon redan som fyraåring fick i sig en After Eight (chokladbit) som var importerad från Tyskland. Den skiljde sig från andra hon ätit av samma märke, då den innehöll mjölkprotein.
– Jag bad skolledningen om en handlingsplan. Men det fanns bara en allmän. De sa att de skulle kalla till krismöte. Men de möten de har haft har tyvärr inte varit tillräckliga, konstaterar Malin.
Den uppdaterade handlingsplanen känns inte heller tillräcklig och en ordentlig uppföljning behöver göras, anser Malin.

Personlig assistent

Nu är det dock bestämt att Isabelle bara ska hämta mat inne i köket, för att undvika misstag. Hon ska också få en personlig assistent under matsituationerna.
– Det här började redan i förskolan, att de inte ville ta på sig att garantera Isabelles säkerhet, säger mormor Susanne.
–Jag pratar och pratar. Men det är som att prata med en vägg. Det känns hopplöst, säger mamma Malin, som poängterar att hon inte vill framstå som gnällig, för att inte riskera att göra situationen än värre för Isabelle.
– Skolverket tyckte att jag skulle gå vidare. Skolan är skyldig att anmäla när det händer sådana här saker. Jag har inte velat gå vidare och anmäla för att inte bli ”den där jobbiga föräldern”. Men jag är arg och besviken att de inte lyssnat. Vi står och stampar med ovisshet. Det är bara att lära sig leva med det, säger Malin uppgivet.

Ju äldre desto lättare

Glöm inte ryggsäcken” har blivit en vana att säga. I den har Isabelle sina mediciner och adrenalinpenna. Ju äldre hon blir desto lättare är det. Isabelle är jätteduktig på att hantera sin allergi och säger ”Nej tack jag tål inte”.
– Ledningen på skolan är de som har ansvar för barnens säkerhet. De måste förstå allvaret i det här, påpekar Malin.
Ett tag övervägde hon att söka vårdbidrag och hålla Isabelle hemma från förskolan, för att slippa känna den ständiga oron. Men hon avstod från det, eftersom barnen behöver och har rätt att få träffa kompisar och vara en del av ett socialt sammanhang.
– Jag vill att folk ska förstå innebörden av hur allvarlig en mjölkproteinallergi kan vara. Ofta är det lite äldre personer som tycker att ”lite mjölk kan väl inte vara så farligt”, säger Malin och tillägger att hon fått uppfattningen att många tror att man kan svälla upp i munnen och få anafylaktisk chock endast av nötter.

Förstår inte allvaret

När Allergia talar med biträdande rektor Ulla Leijon på Fredrika Bremerskolan i Nyby i Uppsala vill hon inte diskutera enskilda fall. Hon verkar fortfarande inte riktigt vilja ta in allvaret av Isabelles mjölkprotein-allergi och pratar mer allmänt om skolans ansvar för allergiska barn.
– Det som inte får hända har hänt, säger hon.
Hur tänker ni göra för att framtiden ska bli trygg för barn med livshotande allergi. Incidenter har ju trots allt hänt upprepade gånger?
– Vi har tagit det som hänt på djupaste allvar och vill jobba på lång sikt för att bygga upp en trygghet, säger Ulla Leijon.
Mormor Susanne har skrivit brev till rektor och biträdande rektor samt skolchefen i kommunen. Skolchefen har nu svarat familjen via e-post, och de hoppas att det ska ge resultat och leda till fortbildning av personal, så att något allvarligt inte inträffar igen.
– Det hemska är att det måste hända något så fruktansvärt obehagligt och traumatiskt för att skolan skulle förstå vidden av den svåra allergin, som hon faktiskt har, säger mormor Susanne Sjöstedt.

Skolor ska ha beredskap

Skolbarn lyder under arbetsmiljölagen, och det ligger på skolans ansvar att anmäla olyckshändelser till Arbetsmiljöverket.
Alla skolor är skyldiga att ta reda på om det finns allergier bland eleverna och förebygga incidenter. I det ingår exempelvis att ge instruktioner till köken. Skolan är också skyldig att ha en beredskap om det händer något. En specifik person ska kunna ge första hjälpen, detta är som på vilken arbetsplats som helst. Skolan inklusive skolbarnen lyder under arbetsmiljölagen.
Allvarliga tillbud ska anmälas snarast (en så kallad AMF2-anmälan). Det är skolan (rektorn) som är skyldig att göra detta, antingen genom att ringa till Arbetsmiljöverkets närmsta kontor eller gå in på verkets hemsida och fylla i ett formulär.

En bedömningsfråga

Stefan Hult är arbetsmiljöinspektör och nationell samordnare för tillsynsinsatser på Arbetsmiljöverket. Enligt honom är det en bedömningsfråga vad som är ett allvarligt tillbud, men är det ett livshotande tillstånd är det definitivt att betrakta som allvarligt.
– Lite beroende på situation så startar vi en utredning och tar reda på vad som hänt. Vi frågar skolan varför det har hänt och vad de gör för att det inte ska hända igen, säger Stefan Hult.
Han refererar till en skola i Lund där det hänt olyckshändelser på grund av allergi upprepade gånger.
– Då kan man ifrågasätta om man tar det på allvar från skolans sida, konstaterar han.
Det är viktigt att ha rutiner samt ordning och reda på sådana här saker. Rektorn är strukturbärare. Vid exempelvis byte av rektor och kökspersonal kan det bli problem. Det är viktigt att följa upp och kontrollera. Det visar sig att skolor inte alltid har de kunskaper som behövs, menar Stefan Hult. Stabilitet är otroligt viktigt i sådana här sammanhang, påpekar han, samtidigt som han tillägger att skolan är en väldigt speciell arbetsplats ur många hänseenden, då den omfattar en väldig bredd på människor.

Text Anna Olsson